Dubbelmoral
Dubbelmoral är något vi alla förhåller oss kritiska mot, inte sant? Samtidigt tror jag att vi alla på ett eller annat sätt ”lider av” symptomet. Dubbelmoral för mig är när jag ser en konsert med reggaebandet SOJA. Några låtar in i konserten ber sångaren alla att sluta röka då lokalen blev väldigt rökig och konserten skulle vara längre ifall röken upphörde. Häftigt gjort av dem, tänkte jag. Tills en i bandet tänder en joint som cirkulerar bland bandmedlemmarna… Hmmm – dubbelmoral?
När min syster berättar om en företeelse i hennes klass, får det även mig att tänka på dubbelmoral. I hennes klass finns en hel del personer med invandrarbakgrund. När dessa blir medvetna om min systers namn och därmed hennes halvgrekiska bakgrund – börjar de helt plötsligt hälsa glatt på henne och se henne som en i gänget – dubbelmoral i en klass som studerar mångkulturalism?
Även då jag kan säga att dubbelmoraliska ageranden är något som jag finner störande, kan jag inte undvika att se att det inte är så lätt som man kan tro att vara ”o-dubbelmoralisk”. På mina egna handlingar kan jag se att jag inte är så felfri jag heller. För att demonstrera detta: Jag hatar den kolossala överkonsumtion som existerar i den så kallade västvärlden. Ändå kan jag inte härda mig när priserna är för bra för att vara sanna. Och, i de flesta fall, är det i ärlighetens namn saker som jag absolut inte behöver. Samtidigt som jag är emot det nutida sättet att konsumera – bidrar jag till bevarandet av det. Och samtidigt som jag tar ställning till miljöfrågor och gör vad jag personligen kan för att rädda vår planet – finns det gånger som mina handlingar även här kan ses som dubbelmoraliska. Exempelvis tar jag aldrig kvitto i bankomaten, känns som ett himla slöseri med papper – tänk på alla dessa träd! Samtidigt kan jag ibland ta en bunt papper på toaletten när jag torkar händerna – tänk på alla dessa träd…
Dubbelmoral är något en kan finna störande när andra ”lider av” det. Hur kommer det sig, dock, att vi blir mer blinda för våra egna handlingar? Jag kommer fram till att dubbelmoral blir allra viktigast när det kommer till ens egen medvetenhet. Ingen behöver någonsin veta att du är dubbelmoralisk, det finns en sköld mot det. Däremot tror jag det blir ”skadligt” när det kommer till att en lurar sig själv. Även om ingen annan får veta, vet alltid du. Det handlar om att förändra sina vanor, på riktigt. Alternativt blir ärligt mot dig själv. Så att du själv inte utger dig för att vara något eller stå för något som inte helt och fullt är du.
