Kulturkrock, eller kulturchock

Kulturer är mycket spännande, framför allt när de mixas upp och man får smak för olika kulturer och vilka regler, normer och beteenden som gäller inom dem. Jag fick uppleva en kulturkrock häromdagen, vilket fick mig att sitta som ett frågetecken en hel busstur.

Jag är frivillig inom Röda Korsets språkcafé, dit immigranter kommer för att lära sig svenska. När caféet tog slut i tisdags gick jag för att ta bussen hem. Det skulle även två av deltagarna göra, en ung kvinna och hennes morbror, vilka kommer ifrån Syrien. I väntan på bussen snackade och skrattade vi alla tre. Bussen kommer, vi säger inte hejdå eller avslutar samtalet. Jag går på först och går genom den tomma bussen för att ta mig längst bak och nå till den enda fyramannaplatsen. Så att vi kan sitta ihop och fortsätta vårt samtal, såklart (tänkte jag). De andra två går bakom mig, men sätter sig på en tvåmannasits tillsammans, utan att ens skänka mig en blick. Kan ni tänka er min förvåning? Där sitter jag i den tomma bussen, har tagit den enda grupplatsen där är och sitter till och med med min ryggsäck i knäet för att lämna plats åt mina vänner. Vilken kulturkrock va… Eller snarare kulturchock, när jag satt där resten av bussresan halvt i chock. Det blev en snopen och lite lustig bussresa!

Denna händelse fick mig att tänka på en annan händelse, kulturkrock, jag var med om när jag studerade i Prag. Jag hade en presentation av min uppsats i den klass där läraren var hårdast men även bäst, kanadensaren. Har alltid behövt jobba med att känna mig bekväm när jag pratar inför en grupp. Så genom åren har jag blivit bättre och bättre på det och känt mig mer och mer bekväm.

Jag har redovisningen av uppsatsen, pratar med egna ord och använder mig inte av min fusklapp – precis som jag fått lära mig i skolan. Efter redovisningen fick jag feedback av läraren och hans kritik var ungefär motsatt från vad jag lärt mig i alla år. Vad som främst gjorde mig förvånad i detta samtal var hans kritik om min klädsel. MIN KLÄDSEL. Hade inte ens en tanke på att klä upp mig inför en klass som träffar mig varje vecka i ”vanliga” kläder och helt plötsligt kommer jag dit med finklänning… för att det är presentationsdags?! Hans ord var något i stil med: ”Jag vet hur det är för min fru när hon är nervös över en presentation på jobbet, då tar hon på sig en fin klänning och ett par klackarskor. Så känner hon sig självsäker och är bekväm genom presentationen.”

Jag fick svälja ner orden som ville välla ur min mun. Jag ville säga: ”Tror du jag hade varit BEKVÄM i klackarskor? Känner du mig? Känner du alla kvinnor? Vet du att alla kvinnor fungerar likadant? Har du sagt till någon av killarna i klassen att de skulle haft smoking?” Många av killarna hade t-shirt och jag vet ju inte, men jag tvivlar stark på att de fick samma kritik som mig. Och att mina poäng på presentationen drogs ner på grund av klädsel… Känns inte som något som hade kunnat hända i Sverige. Så hmm, JA, kulturchock även där. Vad som förvånade mig än mer var att läraren var från Kanada. Hade det varit en tjeckisk herre så hade jag nog inte blivit lite förvånad, och irriterad. Så ja, kanadensaren hade fördomar – men det har ju tydligen jag också.