alexandramaliganis.blogg.se

Yoga. Återigen handlar ett blogginlägg om yoga. Eller egentligen handlar inte detta inlägget om yoga, utan om mål. Varför jag ofta refererar till yogan är då det ofta är där jag finner inspiration, kommer till insikt, frambringar känslor, når mål.

En morgon då jag utövade yoga och befann mig i en av de vanligaste positionerna – där en från ”hunden” tar sig fram med ett ben i taget till att stå längst fram på mattan – skapades magi. Plötsligt kunde vänster fot ta sig fram till mattans högkant utan att det behövde ta en paus på vägen, eller kräva en hjälpande hand. Ett hinder jag haft sedan jag började med yoga för ett par år sedan. Det är inget jag kämpat febrilt med eller varit irriterad över. Det har varit något som jag accepterat, sett som en utmaning och har haft en strävan att underlätta. Ett mål, helt enkelt.

Och en dag uppfylls mitt mål, bara så där. Jag vet inte om det hade att göra med att jag minskade mina krav och faktiskt var nöjd med insatsen trots att det kanske inte motsvarade mitt mål helt och fullt. Eller om det faktiskt var så att jag slutat försöka och då faktiskt lyckades nå dit jag ville. Jag vet inte om det var en engångsföreteelse eller om jag faktiskt lyckats ta samma steg med vänster ben som med höger. Oavsett vad så gav det mig ett rus, och det är väl allt som har betydelse? Hur som helst, vilka känslor det kan frambringa av en så simpel sak som att nå fram till högkanten på mattan. En sådan häftig känsla det är att uppfylla mål! Därför menar jag att det är av så otroligt stor betydelse att faktiskt sätta upp mål. För utan mål kommer en aldrig att få uppleva just den där känslan av att uppfylla dem. Så skapa mål! Skriv ner dem eller ha dem i ditt huvud, stora som små, det enda viktiga är egentligen – skapa dem och gör dem till dina.

~

Ofta utövar jag yoga hemma, för mig själv. På så sätt har jag möjlighet att utöva yogan på mitt sätt, i min takt och enligt dagens ”humör”. Jag har möjlighet att utmana mig själv om det är en sådan dag och jag har möjlighet att backa om det är en sådan dag. Jag påstår inte att dessa möjligheter inte finns då en går på yogapass hos en instruktör (vilket även är något jag älskar), jag påstår endast att det finns fördelar hemma ensam på vardagsrumsgolvet också. Att själv utöva yoga hemma öppnar, för mig, även andra dörrar. Det ger mig möjligheten att i den avslutande tack-ceremonin säga mitt tack högt för mig själv. Jag gör inte detta varje gång, ibland säger jag det inom mig. Men vissa dagar känns det rätt att säga det högt. För att mitt tack inte känns helt rätt i mig förrän jag säger det högt, eller för att jag vill att mitt tack ska kännas lite extra. Och så sant det känns i mig när mina uttalade egen-formulerade ord tar sig från mina läppar och in mitt hjärta.

Efter ett samtal om yoga med min tyska vän som även utför yoga berättar jag att jag ofta yogar hemma och hon att hon aldrig har gjort det. Hon menar att hon behöver någon som leder henne och motiverar henne. Förståeligt, menade jag, men gav henne även min sida av det hela – och hur fint det faktiskt kan vara att ha en yogastund helt för sig själv. Dagen efter kommer hon till mig med ett leende på läpparna och säger att hon yogade hemma själv efter vårt samtal, och att det gav henne något. Genom vårt samtal hade hon funnit inspiration och mod att ställa sig på yogamattan själv.

Jag har förstått det flera gånger, under min utbytestermin här i Prag. Ofta när jag säger saker som jag kanske egentligen inte är bekväm med att säga, som känns onödiga eller som tar mot på ett eller annat sätt – det är då det sätter sig hos människor. Det är de samtalen som ger något, som når fram. Det är de samtalen som får människor att tänka eller känna, vilka ger mig den bästa responsen efteråt. Vad jag vill komma fram till är att en är inspiration genom att inte hålla sin mun stängd. Att en är inspiration genom att inte hålla tillbaka. Efter ett instruerat yogapass var jag kvar i lokalen och gjorde ett par övningar som kändes bra för min rygg. Jag märkte att en man betraktade mig och efteråt kom han fram till mig och kommenterade övningarna och fick förmodligen även han inspiration till att ta till sig de övningarna. I det ögonblicket var jag uppenbarligen inspiration utan att veta om det. För att jag inte höll tillbaka.

Att vara Inspiration eller att låta sig bli inspirerad tycker jag är fint. Och Du är Inspiration genom att bara vara Du. Helt enkelt.