alexandramaliganis.blogg.se

Åh. Den där känslan när man uppnår något.

Den där känslan som man vet känns bra men som alltid känns SÅ mycket bättre när den väl dyker upp.

Den där som endast framkallas när du gör något som tar emot och sen befriar den dig. Åh!

Jag befinner mig i extas.

Jo, jag har alltid beundrat de som skateboardar och tycker det ser så härligt ut.

Så för ett år sedan köpte jag mig en longboard. Denna har kommit till användning tre gånger ungefär...

Det här med mål, det här med att "du vet aldrig förrän du testat...", det här med att bara göra det.

Av någon tokig anledning så kände jag så här på lördagskvällen för att ta mig ut och åka.

Fast... det börjar ju bli lite kyligt.

Och... snart blir det mörkt.

Och... det hade varit mysigt att krypa under täcket och se en film.

Men nej, energin i kroppen går ju inte att förneka! Så jag letade fram min longboard och agerade snabbt så jag inte skulle komma på fler ursäkter på vägen.

Och så började jag rulla mig framåt längs Lunds gator i kvällsskymningen och det kändes härligt.

Efter en bra stund började jag tänka på vilka tankar som vanligtvis hade gått runt i mitt huvud nu (troligtvis).

Vad folk jag passerade tyckte och tänkte. Jag är ju ute helt själv... en lördagkväll... plus att jag knappt vet vad jag sysslar med, som man helt säkert kan se på mig.

Jag tog mig en titt på tankarna som kom flygande, flinade åt dem och vinkade bort dem.

För så kändes det inte alls ikväll.

Ikväll kändes det bara bra. Och för att det skulle kännas ännu lite bättre så var jag ju tvungen att utmana mig (lite till). Så nästa nedförbacke som kom, inte särskilt brant men tillräcklig för att få upp farten, så fortsatte jag rulla. Jag var rädd, farten ökade rejält och jag var rätt säker på att jag skulle trilla. Men jag höll ut och till sist planade det ut. Jag skrattar lite lätt, en cykel passerar mig och jag får en reaktion att jag börjar klappa med händerna. Så stolt över mig själv att jag börjar applådera och där, heller inte en tanke på cyklisten.

Wow!

Vad mycket en sån här sak kan göra. Nu tror jag inte det tar emot lika mycket att ta sig ut igen, nu vill jag bara mer mer mer!

Känner att ett steg på vägen är avklarat ikväll, ett delmål till mitt stora mål. Ja mitt stora mål, inte lilla som jag först skrev och sedan bytte ut med mitt stora mål.