alexandramaliganis.blogg.se

Idag tog jag ett steg i min yogaresa. Eller i min resa i stort, förresten. Idag höll jag min första yogaklass. Någonting som jag för två månader sedan sa blankt Nej till när jag fick förfrågan. Sen hände det något på vägen och det där Nejet blev varken självklart eller övertygande längre. Istället provade jag att säga Ja, just för att jag egentligen kände att Nej var rätt svar. Det trygga och lätta svaret. Men någonstans där djupt inne kände jag att jag bara ville säga Ja. Ja, jag ville hålla i ett yogapass! För i bakhuvudet hade jag med mig en sak jag läst: att saker som får dig att känna pirr, rädsla, nervositet och oro är saker du behöver göra – för det är där vi utvecklas.

Inne i yogasalen i morse var nervositeten och oron så gott som borta. Att jag var på stora Aktiverum och skulle hålla klass kändes inte lika oroligt längre. Att hoppa in för mamma på hennes pass kändes inte längre skrämmande. Farhågorna var som bortblåsta – i salen hörde de plötsligt inte hemma, där kändes de inte längre relevanta. När jag inleder yogan flyter allt på rätt bra och det mesta kommer naturligt till mig. Jag letar i bakhuvet – har jag hållit ett pass förut? Hur kan det kännas så naturligt och lätt när det är denna första gången som jag oroat mig för? Mamma ringde direkt efter yogapasset och gav svar på mina frågar: Nä, men du är helt enkelt född yogi! Lina, min syster, ringer nån minut senare och ger även hon svar på mina frågor: Du, och även jag, är födda till det här – det är det här vi ska göra. Jaha, då vet man det!

Detta steget har varit stort för mig och det är ingen i min närvaro som förminskat det. Min pojkvän har agerat testyogi vilket gjorde mig tryggare inför denna stora dag. Min mamma, syster och bästa vän har varit så närvarande och stöttande, ringt och smsat igår kväll innan passet och i morse efter passet. Så mycket det gör att ha sådana klippor i sin närhet. All den respons och intresset jag fått från dem idag har fått mig att inse hur vackert det är när personer visar omtanke och nästintill förstorar dina drömmar och din utveckling. Att höra från min bästa vän att jag är på rätt plats och att hon ser fram emot att gå ett pass för mig, värmer långt in i själen. Kärleken och yogan idag har gjort mig hööög, och klockan är bara nio. Tar med mig detta in i dagen och lever på det. Nej, det ska nog till och med räcka till hela helgen förresten!