Trygghetszonen

The comfort zone. Eller trygghetszonen. Eller vad en än kan kalla den. Jag vill kalla den typ ingen-utmaning-zonen. Där egentligen inte särskilt mycket händer. För det är så jag ser på den. Vilket egentligen för mig ger den ett negativt syfte, som den faktiskt inte behöver innebära. Trygghetszonen kan vara just en trygg plats, en plats där prestation eller jämförelse inte alltid existerar. Går en däremot utanför trygghetszonen är det risk att sådana aspekter spelar in, enligt mig. Det är i de främmande zonerna utanför som en verkligen får jobba med att inte påverkas av egna eller andras förväntningar och åsikter. Det är min tolkning av trygghetszonen. Min bekväma och fina bild utav trygghetszonen är säkerligen en anledning varför jag gärna håller mig inom den. Att bli utmanad, eller ännu värre – att utmana sig själv, är något som inte kommer helt naturligt för mig. Men så satt vi en grupp människor igår efter sex timmars yoga på två dagar, och gav våra tankar och idéer kring trygghetszonen. Någon delar med sig att hon skräms av att gå utanför den trygga zonen men att hon faktiskt nyligen gjort det – sagt upp sig från jobbet för att börja skolan igen. Inte förrän i morse, när allt fått sjunka in och yogan lämnat träningsvärksliknande spår i min kropp, förstår jag att jag faktiskt också befinner mig utanför min trygghetszon. Jag befinner mig i en plats i livet som bara är min. En plats där jag faktiskt har möjlighet att göra ett spontant beslut att ägna hela lördagen och söndagen till yogan och till mig själv. Ett beslut som inte hade varit så enkelt förr, då jobb och andra skyldigheter kunde stå i min väg. Även fast denna zon är skapad för mig, känns den rätt främmande. Räkning på hyran trillar in, men ingen inkomst. Jag har all tid i världen, men inga måsten – hur ska jag fördela min dag? Detta hade lätt kunnat skrämma mig som är en person som inte varit arbetslös eller sysslolös sedan jag var femton. Idag har besluten som tagit mig hit varit utmanande, men jag har valt det själv, och för var dag känns den främmande zonen allt tryggare. Idag befinner jag mig i en vardag som är min egen. En vardag jag skapar var dag, för mig själv. En vardag där jag faktiskt tackat nej till jobb då jag inte känner mig i behov av det. En vardag där jag istället väljer vad jag vill göra med min tid. Det är en vardag som inte är för alltid, men jag njuter just nu och tackar mig själv för att jag valt mig idag.



Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag älskar och inspireras oerhört av att se dig utvecklas till den fulländade blomma du är <3
Dina ord berör!

2015-03-18 @ 11:52:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: